royikaros.blogg.se

Hej alla min nya vänner. Har aldrig bloggat förut och mitt namn är Roy. Jag kan här göra en kort info om mig själv,jag är född 52,detta är inte "stenåldern"? Jag var ute för en svår motorcykelolycka 1996 med min Honda goldwing, jag körde rakt in i sidan på en bil körd av en "Kärring" som inte stannade vid stopptecken. Jag fick mycket skador som dolda handikapp med en ständigt nackvärk, svårt att röra nacken, skador på några kotor och huvudvärk. Men jag kunde fortfarande gå! Men så år 2002 hände något som skulle förändra hela mitt liv liv jag drabbades av en stroke endast 50 år gammal och blev nu förlamad på min vänstra sida, så nu är jag hjulbent. Här kommer jag skriva av mig om min vardag

att köra Go-Kart

Kategori: Allmänt

Jag har varit och kört ett race med Go karten. Idag var jag och körde det var några veckor sedan nu. Jag försökte med en ny typ av kurvtagning som en av de anställda hjälpt mig med på Go karting i Majorna. Detta fungerade bättre, det gäller bara att tänka på det hela tiden före varje kurva. Eftersom mina pedaler var ändrade så gäller det att tänka om en del, eftersom mitt vänsterben ligger fastspänt i ramen med remmar. Då kan det ibland uppstå en obehaglig känsla som jag måste försöka förtränga medan jag kör och ibland far mina tankar omkring i huvudet. Jag kan tänka på något helt annat och även detta måste jag försöka förtränga för att inte köra in i avskärmningarna. Vi gjorde som vanligt jag och min assistent jag får hjälp att komma i karten med mina ben och sedan få vänsterbenet fastspänt och justerat in stolen, sätta på hjälmen och mitt lyftband jag har runt magen ska först sättas dit och sedan, tas bort efter målgång. När jag är klar för start är det start av motorn och full fart i väg. Kurvor och raksträckor ska manövreras igen på bästa sätt och helst inte bredsladd i kurvorna för det sinkar oftast varvtiden. Det är konstigt, jag sa en gång när jag började köra att varvtiden är betydelse lös bara jag kommer runt. Men på något sätt finns det ändå en tävlingsmänniska i mig som gör att jag vill så gärna pressa mina varvtider men det är klart jag kan ju aldrig jämföra mig med fullt rörliga människor för de har ju två armar och ben och det är ju definitivt lättare för dom i alla lägen. Jag fick även en pratstund med min kompis Andreas, han som äger stället. Vi stod senare ute i solen och väntade på färdtjänsten och bara njöt av solen. Väl hemma blev det mat och sedan ut på altanen och sola samt läsa en del. Jag känner inte för att sitta här inne och skriva för länge det är bättre att komma ut i solen. Annars ångrar jag mig när vintern är här igen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: