Hej alla min nya vänner.
Har aldrig bloggat förut och mitt namn är Roy.
Jag kan här göra en kort info om mig själv,jag är född 52,detta är inte "stenåldern"?
Jag var ute för en svår motorcykelolycka 1996 med min Honda goldwing, jag körde rakt in i sidan på en bil körd av en "Kärring" som inte stannade vid stopptecken. Jag fick mycket skador som dolda handikapp med en ständigt nackvärk, svårt att röra nacken, skador på några kotor och huvudvärk. Men jag kunde fortfarande gå!
Men så år 2002 hände något som skulle förändra hela mitt liv liv jag drabbades av en stroke endast 50 år gammal och blev nu förlamad på min vänstra sida, så nu är jag hjulbent.
Här kommer jag skriva av mig om min vardag
Nu var det återigen dags att sätta potatis, så att de förhoppningsvis är klara till midsommar. Sedan blev det en del rensning av ogräs. jag fick även sått en del, ett av dessa ställen är en gammal utrangerad skottkärra som det först ligger ett plast skynke i, sedan lägger jag ett gammalt fönster över så att det blir fuktigt och varmt i botten. Sedan 2 säckar jord det har börjat komma lite gröna blad jag väntar med spänning, det kan ju om turen finns det kanske blir egen potatis och en bukett blommor på midsommarafton. Vädret känns behagligt idag, solen finns där uppe någon stans frågan är bara var.
Ja då var det dags att städa utomhus och elda skräp jag körde runt med el stolen samlade ihop gamla brädor och skräp ifrån under ved klyven, samt i olika förråd, det blev som alltid en hel del saker att slänga i eld tunnan, på med tändvätska ett par knäpp på tändaren och det var full fyr i tunnan, efter att det brunnit en stund fyllde jag på med jämna mellan rum ibland kan nästan röken vara outhärdlig men skam den som ger sig skiten ska eldas upp, det får bära eller brista.
Efter några timmar var det bara en liten glödande hög i tunnan kvar, vad det kändes bra att allt detta var bortstädat, nu är det bara att starta samlandet till nästa gång det är dags att elda.
Det låter kanske rått men ibland kallar jag tunnan för” krematoriet”
Nu äntligen står den för dörren ” Sommaren.” I går var det tror det eller ej men 30 grader visade min termometer det kallar jag värme det, jag och min Assistent satte potatis jag har några pallkragar på gräsmattan med jord i en av dessa är det nu sättpotatis som kanske går att skörda till midsommar. Tänk egna potatis smakar ändå bäst ”egen skörd”. Och karet med vattenfontänen är på plats och fungerar, då är det sommar nu hoppas jag det blir många underbara timmar på altanen och i trädgården. Nu lägga jag vedträden på hyllan några månader även ylletröjan och långissarna.
Nu hoppas jag ni alla kan njuta av detta som naturen har att erbjuda, både med ögat och alla sinnen. Skriv gärna en kommentar. Njut nu i fulla drag.
Livet kan förändras snabbt. Som en blixt från en klar himmel, jag var vältränad, egen företagare, lyckligt gift och har en underbar son som hjälpte mig i företaget.
Jag arbetade med mekaniska svetsarbeten, grävmaskiner, satellit och antennarbeten jag arbetade med mycket. Reste även en hel del Livet var på topp. Över en natt förändrades allt ”Fick en stroke” ………Fick börja om från början med allt mycket träning under 10 år har jag kommit tillbaka mycket. Med många nya hinder, och motgångar min envishet fanns fortfarande kvar jag kände att trots mitt handikapp ville jag göra något meningsfullt av min nya tillvaro. Jag startade med att läsa på några datorkurser. Sedan började jag skriva och då blev detta starten på min autograf samling. Den började i Sverige till olika kändisar och det blev ett otroligt gensvar med signerade foton olika böcker dvd filmer cd skivor m.m. Efter några år var det dags att skriva till hela världen det blev till presidenter politiker Guvernörer skådespelare olika artister. Idrottare även nu blev det ett otroligt gensvar. Jag har i dag 360 tavlor här hemma på väggarna med foton och autografer och 4-500 foton och autografer i olika pärmar och album. Några svenska storheter, har även ringt och pratat och kommit hem och hälsat på. detta smidesträd vi står vid här har jag gjort som smideskonstnär under 80 och 90 talet. Till Blomstermakarna, Jag tillbringar många timmar framför datorn varje dag och har även en egen blogg. royikaros.blogg.se som ni gärna får besöka och skriva en kommentar det går även bra att mejla på [email protected] ni kanske själva har någon i samma situation som mig och som vill ha svar på hur det går att finna något som gör att man orkar gå vidare jag har mycket att berätta om trots fysiskt handikapp kan det ibland finnas möjligeter att skaffa ny hobbys. jag hade även en vernissage hemma under våren 2011 som blev mycket uppskattat. Tidningen Hemmets veckotidning och tidningen land har varit och gjort ett reportage om min samling. Väl mött!! denna kväll. Roy Mattsson .
jag har i dag Städat bort en del av min gamla mammas liv hon är nu 88 år gammal. Flyttat till ett äldre boende och har lämnat sin lägenhet jag var där med min assistent och städade undan i skåp förråd ja överallt där fanns allt från gamla brev tidningar mängder av prydnadssaker tänk ändå vad livet är märkligt hur olika vi värderar saker och ting alla gamla sparade prydnadssaker inslagna i tyger papper gamla böcker i mängder av saker som hon uppskattat och lagt undan på olika ställen. Så kommer jag och ska städa i allt detta och uppskattar nästan inget ting av det utan nu åker de ut i en containers jag minns när mina föräldrar köpt bokhyllan på 60 talet som med stolthet ställdes in i vardagsrummet och jag fick inte ta på den med kladdiga fingrar. Nu packas den ihop och slängs ut med kladdiga fingrar och ingen säger att jag inte får ta i den med kladdiga fingrar mer likaså alla rya mattor som man inte fick trampa på utan att sedan borsta upp ryan igen nu ligger dom där ihoprullade i en container. Och alla jul saker som skulle packas ner på ett mycket speciellt och noggrant mönster för att året efter lätt kunnas sättas upp igen. Nu gick även dessa samma öde tillmötes där sitter hon nu på hemmet och funderar på vad alla dessa saker kommer att ta vägen vi människor är alldeles för materiella jag ska kanske inget säga jag är själv lika dan. Jag har mängder av prylar samlade som för mig har stort värde men som för andra inte är värt något ting jag tycker ändå att livet är allt bra konstigt först så strävsamt när framtiden ska byggas upp sen helt plötsligt kan alltihop raseras. Men jag tror jag lärt mig något av detta och det är att inte hålla på att samla på för mycket saker och sluta tänka att den som har mest prylar när han dör vinner nä nu ska det städas i förråden här hemma och slänga slängas desto mindre för dom efter levande
arbeten jag har alltid så mycket jag vill göra det är så jag blir nästan trött på mig själv ibland jag har tillverkat några lampor som jag kallar boklampor. Det är en lampa med ett rör där sladden går upp till lamphållaren jag har köpt in ett 20 tal böcker så jag bygger några lampor av detta det blir några böcker på höjden till lamphållaren och en snygg lampskärm. En lampa jag är mycket stolt över är istället för böcker är det en kaffe kanna i porslin och en sockerskål samt några kaffe koppar och högst upp en lampskärm om ni viste vad snyggt detta är min hjärna flödar av idéer det funkar bra att arbeta med detta med bara en arm fast min högerarm är min assistent.
Vid en sådan situation som jag hamnat i tror jag ändå att det finns en hel del oanade resurser inombords men det gäller bara att kunna plocka fram dessa det behöver inte vara något tungt fysiskt det kan vara att läsa lyssna på talskivor jag är helt säker på att läsandet har hjälpt mig mycket, har man turen och ha minnet och talet kvar finns det mycket att göra för utan det är jag inte rätt människa att uttala mig om men jag tror ändå att alla har någonting det gäller bara att hitta rätt på något sätt och det kanske behövs mycket hjälp på traven det går nog att ibland göra det med ett nytt språk som kanske att grimasera eller någon blinkning eller tummen upp eller ner men att få omgivningen att förstå utan att kunna förmedla är inte lätt utan det gäller för nära att skaffa ett stort tålamod för den skadade jag har träffat många som verkade vara helt körda med god hjälp gick det att kommunicera med ett nytt språk men ibland kan det kännas så tungt när ingen förstår men jag har nu skaffat mig en stor erfarenhet av alla jag träffat som råkat ut för olika skador i all åldrar men det värsta en utomstående kan göra det är att prata över huvudet på den skadade för att förstå och inte kunna prata måste vara grymt jag blev kompis med en man vid namn Mikael som i unga år råkade ut för en dykolycka och bröt nacken samt skadade ryggmärgen men som nu efter otaliga operationer kan framföra sin rullstol men han är ju trots allt förlamad sedan många år kanske 20 tal år han har lyckats ta körkort och en annan stor bedrift lyckats hoppa fallskärm ett tandemhopp som jag sett på film jag är mycket imponerad av hans framgångar likaså en man från Stockholm vid namn Tommy som vid 18 årsålder arbetade som cykelbud i Stockholm men som hade sökt in på en skola men sista dan på arbetet som cykelbud blev påkörd av en lastbil och bröt nacken och blev totalförlamad han var då 17 år född 1952. men som har sitt otroligt positiva humör på topp han får ofta hjälp att flytta över på en motordriven brits och får ligga på den medan sjukgymnasten kan vinkla upp britsen så han kan bli stående fastspänd i den någon stund för att kroppen ska belastas han har alltid humöret på topp och har som jag en sarkastisk humor jag beundrar hans tålamod
Att suttit förlamad så många år han kör en handikappad mindre skåpbil. Med en mängd olika hjälp medel trots hela hans situation har han lyckats hålla ut i alla dessa år detta är bara några av alla jag träffat jag har suttit och pratat med många som är både drabbade av sjukdomar och olyckor och dom flesta har någonting det gäller bara att ge sig tid att försöka förstå vederbörande flera som kanske bara gjort en liten antydan på att förstå det gäller bara detta med tålamodet som måste finnas hos båda parter så ge aldrig upp mitt mål är att kunna få hjälpa någon i min situation för det allra minsta jag kan bidra med kan bli så stort för någon annan. Jag kanske kan hjälpa någon närstående med min erfarenhet JAG HAR lärt mig och fått uppleva GENOM ALLA DESSA ÅR.
Jag brukar åka och handla ihop med min assistent en gång i veckan. Det börjar oftast med en runda först till Claes Ohlsson och sedan Kjell o Companiet och sist in på Ica. Efter någon timma brukar jag bli trött i hela kroppen och det går trögt att köra rullstolen. Vi brukar då ta en fika ibland kan det hjälpa men jag försöker ändå så mycket jag orkar besöket brukar vara 3 timmar sedan bär det av hemåt med färdtjänsten igen, för uppackning av varorna och lite mat.
