royikaros.blogg.se

Vårt första hus köpte vi i början av 70 talet. Jag och Susanne fick möjligheten att lämna en intresseanmälan på att köpa ett nytt radhus på 160 kvadratmeter, på 3 plan.  Som ännu inte var byggda. Byggstart skulle bli ca 1973 för att få ihop den hissnande kontantinsatsen på 26.00 kronor och ytterligare till möbler och tvättmaskin, på den tiden var det 14 dagars lön och timpenningen var inte skyhög. Jag hade en mycket bra timpeng och då pratar vi om ca 12 kronor i timman så att få ihop 26.000 och till möbler och tvättmaskin tog ett tag och fodrade mycket arbete var det som gällde. Lönen fick man oftast i en liten påse i silkespapper, och det var sedlar och mynt med en löneremsa på arbetad tid.

 Väl hemma i vår enrummare satte vi oss vid köksbordet öppnade våra kuvert hällde ut pengarna på köksbordet sorterade till olika inköp såsom mat och sparande någon dag senare gick vi till banken med dessa pengar som sattes in på vårt gemensamma sparkonto till radhuset. Vi körde dit varje dag och följde bygget och stod och drömde och planerade hur vi skulle inreda. Efter att grunden var klar startade uppreglingen av själva huset det var en spännande tid.

På den tiden hade jag en Volvo P 1800 en röd, det var häftigt att köra omkring i en sådan. Tiden närmade sig när huset skulle bli inflyttnings klart. Vi skulle gifta oss den 29-12 1974 samtidigt var inflyttningen beräknad. Susanne var gravid med Patrik, vi åkte till prästgården alldeles i närheten prästen där vars namn var Ahlstrand som jag kände mycket väl eftersom jag varit klasskamrat med hans dotter Kerstin och vi hade haft flera skoldanser och skolparty, där vi pratade med prästen och bestämde att han skulle viga oss i Kållereds kyrka.

 På den tiden arbetade jag som reparatör på Åkerman Grävmaskiner ett arbete jag stormtrivdes med. Jag hade där som första mål att lära mig till resemontör och vara ute och resa mellan Varberg och upp till Svinesund i Bohuslän. Jag kämpade för detta arbete i många år men till slut blev jag uppkallad till min chef som frågade om jag kunde tänka mig att bli resemontör jag tvekade inte en sekund jag hade kunnat skrika ut min glädje ok med detta arbete fick jag hämta ut en ny Volvo 145 som sedan skulle inredas med några skåp och en verktygsutrustning. Jag var överlycklig när dagen kom och jag fick bilnyckeln och bensinkortet, efter flera års kämpande var jag där jag drömt om. Jag hämtade bilen, körde in bilen i verkstaden hos Åkerman lastade in skåp och verktygen min första körning i nya bilen blev till Mölndals sjukhus med Susann.

 Att köra runt ute på fältet innebar ett stort ansvar gentemot kunderna till med grävmaskinerna och arbetsgivaren. Eftersom jag på den tiden var pedant var alltid både bilen och mina verktyg alltid skinnande blanka och jag hade alltid rena och representativa kläder på mig. Jag blev snart mycket omtyckt för både mitt uppträdande och mitt  yrkesmässiga kunnande på den tiden fanns inte några mobiltelefoner så det var bara att ordna allting utan att kunna fråga om hjälp oavsett hur svåra och komplicerade felen än var. Behövdes det telefon då var det att leta upp en telefonkiosk eller ringa på hos någon och fråga om jag kunde få låna telefonen när det gällde telefon automater var detta små uppställda av televerket små krypin med 3 st fönster och en dörr och på golvet ett trägolv myntautomaten skulle matas med antingen 25 öringar 50 öringar eller en kronor  där fanns en nummertavla som liknade en snurra med siffrorna 1 till 0 sifferskivan vreds till önskat nummer  luren hängde i en klyka på sidan av automaten. På detta sätt kommunicerade vi på den tiden.

 Arbete innebar mycket ensamarbete något jag trivdes mycket bra med oftast var det mycket tungt arbete som när det gällde att kanske renovera en motor eller byta växellådor ute på fältet. Och vara rädd för att bli smutsig var det inte tal om jag hade ett handrengöringsmedel med en liten del av ammoniak i att smörja in händerna med detta och samtidigt ta lite sand från marken och gnida runt detta så blev händerna ganska rena. Någon matsal var det aldrig tal om utan antingen åt jag inne i bilen mina medhavda mackor och kaffe eller så satt jag där bak under den öppna bagage luckan regniga dagar blev jag oftast helt genomvåt och efter kanske många timmars arbete ute i både frost och regn och snö. Blev det att köra hem med fullt blås i värmefläkten på bilen ibland var mina händer så frusna att jag nästan gråt men jag älskade mitt arbete jag tog all övertid jag kunde få ofta blev det långa pass det hände att jag kunde arbeta ett helt dygn i sträck och några gånger sov jag där bak i bilen bland verktygen. 

Jag minns en gång när jag varit på ett uppdrag i Karlsborg och hade inga pengar att ta in på ett rum det var sommartid jag svängde in på en camping frågade om jag kunde låna en plats för natten för endast bilen det gick bra utan någon kostnad jag parkerade under ett träd tog fram en medhavd sovsäck la ut lite torktrasor på marken och ovan på dessa min sovsäck sedan kröp jag ner i sovsäcken jag låg så nära bilen att jag såg hela underredet och hade en stund värmen från avgasröret strax somnade jag sov hela natten vaknade frusen och hungrig hoppad jag ur säcken startade upp bilen körde ut för att leta upp ett något kaffe till slut hittade jag ett Esso motorhotell som idag är Statoil. Där gick jag in det var före öppningsdags frågade efter kaffe det fanns inget nybryggt så om ville jag kunde dom servera gårdagens värmekaffe, okej de gick bra bara jag fick kaffe och det var gratis. Sedan bar det av hemåt eftersom jag inte haft några utgifter det senaste dygnet var ju mitt traktamente sparat även att det blev en del pengar på övertiden. Väl tillbaka på verkstaden gjorde jag en avrapportering av det senaste arbetet. Min förman var nöjd och jag åkte hem och åt en välförtjänt middag sedan tillbaka till verkstan för att inhämta nästa arbete antingen ett arbete till samma dag eller dagen efter. På den tiden fanns det inte sådana regler som i dag vi kunde ofta arbeta dygnet runt och var man sov eller åt var upp till mig.  Dagen efter hade min förman ett nytt arbete. Samma dag och det kunde bli ett sent övertidsarbete uppe i Strömstad jag packade in en motorsvets och reservdelar körde iväg till strömstad väl framme vid maskinen som stod vid ett vägarbete mellan Svinesund och strömstad jag inspekterade skadan som var rejäl det var en stor hydraul- cylinder som havererat, och som skulle svetsas ihop ett stort och tungt arbete klockan närmade sig hemdags för maskinisten hade åkte hem. Jag fortsatte arbeta efter några timmar mörknade det plötsligt var det helt svar ute jag fortsatte mitt svetsande hela natten, framåt morgon timmarna började jag plocka ihop maskinen och när sedan maskinisten kom vid sjutiden var maskinen uppstartad och provkörd och jag var mer än trött jag hade inte ätit och druckit kaffe sedan dagen före. När jag sedan körde hem kände jag mig nöjd ännu ett lyckat arbete och en bra intjänad slant på övertid och traktamente väl hemma blev det mat och kaffe sedan ut till verkstaden för avrapportering och avlastning och ett nytt arbete. Det bar av till Tranemo det var ett elektriskt fel på en maskin. Jag åkte dit och ordnade felet på ett par timmar sedan, var jag tillbaka på verkstan igen i dag blev det ingen övertid utan hem och sova i min säng äta och ta en dusch efter att levt ett luffarliv ett par dagar.

 Trots allt älskade jag mitt arbete något som kunde vara svårt ibland eftersom det var svårt att det inte gick att meddela mig hem eftersom jag inte hade mobiltelefon och inte komma i  kontakt med Susanne och tala om att det blev övertid. Ibland kändes inte det bra att bara arbeta över utan att hon visste något jag har ofta tänkt på att om något skulle hänt där ut på fältet när jag stod där ensam i någon skog eller vägbygge och arbetade och inte kunde ringa efter hjälp så hade jag en stor tur genom åren. Men en hel del skador han det bli som klämda fingra brännskador och krossad stor tå o ryggbesvär och några sydda stygn i huvudet och händer.  

Nu stod vårat radhus färdigt det var dags att flytta in samtidigt som vi skulle gifta oss vi hade nu sparat ihop till insatsen och en del nya möbler efter den dagen kom när vi gick till banken gjorde upp husköpet fick nyckeln. Dagen efter vigdes vi i Kållereds kyrka efter vigseln bar i väg till vårt nya hem för första gången det var en kall och snöig december dag vi kom in i det nya huset den lukten av nytt trä och målarfärg och det glömmer jag aldrig. Vi hade dagen före varit och köpt en stor fin brunbetsad dubbelsäng hos Tibegs möbler i Göteborg, den sattes ihop, dagen efter bröllopet var jag ledig för vi skulle köpa möbler till det nya huset vi Åkte till IKEA i Kållered inhandlade något som på den tiden hette Texas skåp det var brunbetsade skåp som skull stå köket vi inhandlade dessa åkte till åkerman lånade en släpvagn hämtade Dessa 3 skåpen hem och monterade ihop dom, sedan åkte vi åter in till Göteborg Tiberg inhandlade en bokhylla en tre och en två sitts soffa i Rött TYG det var av märket Dux vi hade kostat på oss de finaste.