Hjärnskrynklaren!
Kategori: Allmänt
Som frisk rös jag alltid vid tanken av att behöva åka rullstol och nu sitter jag i en. Efter en längre tids träning var det dags att pröva en gå stol. Den har ibland tre ben, högst upp sitter ett handtag där jag fattade min höger hand, stod upp och försökte hålla balansen och föra fram det högra benet och järna även det vänstra. Om jag hade tur kunde det bli något steg. Jag fick även besöka en psykolog flera gånger i veckan och detta var för en bedömning av mina skador. De ville väl veta om jag var helt pucko, eller bara lite. Det var förnedrande att jag skulle sitta där och bygga bygg klossar och att stoppa i olika färgade klossar i dennes borrade hål och svara på dom mest egendomliga frågor. Jag skulle räkna upp samtliga världsdelar på jorden, och räkna ut olika räknetal i huvudet. Exempel på detta kunde vara: 585 minus 226 plus 52 minus 15x 3. Med detta sa jag till psykologen att det var en otroligt dum test för att detta hade jag inte ens kunnat svara på som frisk. Läkaren hade sedan ett antal foton och kort som han lade undan efter en stund som jag hade fått titta på dom, sedan skulle jag redogöra för var det var på dessa foton. Jag fick genomföra många sådana tester ett tag framöver. Där satt jag en man på femtio år med bra utbildning som haft eget företag i många år och ett långt erfaret liv bakom mig och bygger med byggklossar. Det hände vid några tillfällen att jag tittade ut genom fönstret för där var en byggarbetsplats. Jag såg lastbilar och grävmaskiner och allt som hör till ett bygge och när jag såg detta kändes det så tungt för det var ju precis sådant jag arbetat med under många år. Där satt jag och lekte med klossar. Ibland när jag såg på psykologen Fredrik hatade jag honom. Det kunde kännas som att det var hans fel att jag satt där. Ibland tog han fram en blå träplatta med små vita runda klossar på så pekade han mycket fort på klossarna med ett speciellt mönster sedan skulle jag med ett finger peka ut mönstret. Detta var för att kontrollera min uppfattnings förmåga. Jag har alltid haft ett foto- minne som jag nu hade nytta utav. Jag höll på med detta i några veckor, sedan gick jag även hos en logoped för att jag hade svårt att forma munnen. Det var ett planeringsmöte bland personalen varje vecka där de diskuterade att det bara fanns 30 platser till hela västra Götalands län, så dom ville skriva ut sina patienter så fort som möjligt för att ge plats för nya. Eftersom Högsbo hade en bra rehabilitering ville jag helst vara kvar där ett tag till. Till slut blev jag ändå utskriven och flyttad till ett äldreboende (ett mellanboende) vid namn Ekdala Gården i Mölnlycke. Det hade nu gått ca 3 månader efter att jag drabbats av min Stroke. Ekdala Gården var ett mellanboende medan vårat hem handikappsanpassades. Det var ett hemskt ställe att vara på. Det var ju trots allt ett äldreboende. Jag funderade ofta på hur länge jag skulle behöva bo där. Hela livet var som ett stort svart hål. Här fanns ingen gå träning eller överhuvudtaget ingen direkt träning. Det enda jag kunde träna var att kasta små sandsäckar på en matta som låg på golvet med olika markerade nummer på, ungefär som att kasta pil. Det var mycket deprimerande att bo ihop med så gamla människorna. Jag spelade ibland bingo ihop med gamlingarna och vinsterna var små choklader bitar. Sussi fortsatte att komma på besök varje dag efter sitt arbete. Men tyvärr blev även hon sjuk efter ett tag då hon drabbades av ledgångsreumatism. Läkarna sa att det kan har funnits latent i kroppen, så när jag drabbades av stroken och på grund av sorgearbetet kan detta ha uppkommit. Jag drabbades ofta av svåra ångestattacker som är mycket vanligt vid stora livs förändringar.
Här har vi en annan hjärnskrynklare:´Andy Warhole
