royikaros.blogg.se

En vanlig dag. Susanne är i Danmark på inköp i 2 dagar så nu är jag ensam här hemma, det kan låta simpelt enkelt för en frisk människa men för mig är det en seger att komma upp ur sängen, och över i rullstolen. När jag väl sitter i stolen ska mitt spastiska ben spännas fast med remmen i fotplattan på stolen något som krävs både tålamod och styrka att göra, tänk er att det benet strävar framåt och jag pressar det bakåt. Och nu sedan jag skadade mina revben i go- karten gör det grymt ont att pressa benet bakåt. Men efter en 40 minuters bråkande är benet på plats. Sedan ska jag rulla ut i köket sätta på kaffe och försöka mig på att göra gröt. Väl i köket, hur ska jag nå en skål att göra gröt i, dessa står ju i skåpet över diskbänken. Jag har en griptång jag hämtar, efter en lång stund är dörren äntligen öppnad, jag hämtar några badhanddukar och lägger på diskbänken som är av porslin dessa ska ligga där och dämpa fallet om jag tappar skålen, jag sträcker upp griptången får tag på en skål ska just lyfta den när greppet glider upp jag tar tillbaka tången tvättar rent gummit i gripen med sprit. Det var tydligen något fett på gummit därför släppte greppet. Jag gör återigen ett försök tången greppar och jag lyfter, drar tången utåt förbi diskbänken strax utanför bänken över mina ben tappar jag taget, vilken tur skålen landade mjukt i mitt knä nu ska det bara 4 dl havregryn i skålen sedan på med vatten in i mikron i 3 minuter start efter 3 minuter pling nu är den klar tar ut vad jag hoppas är gröt men det är något i en fastare form i skålen. Jag kallar det gröt med tuggmotstånd. Jag häller på ytterligare 1 dl vatten, tillbaka i mikron pling färdigt efter en ny kontroll när vattnet ligger där gröten flyter smakar och tuggar okej vad gör man, på med sylt i med mjölk, visst blev det lite konstigt med mjölk och vatten med vadå jag hade ju lyckats. Efter några minuter var den uppäten, jag mätt vilken tur kaffet blev bra så efter en sådär 3-4 koppar  har jag vaknat till och vardagen kan börja. Påklädd, benet på plats rullar in till skrivbordet på med datorn kaffet på höger sidan om mig startar upp med att läsa samtliga dagstidningar på nätet. Kollar sedan i tv tidningen vad som sänds på tv i kväll, nu är klockan 8,30 nu ska min assistent snart komma, efter det startar dagens sysslor lite städning starta upp med ved i kaminen sitta och skriva i några timmar om tid finns sedan är det planering av vad jag ska äta till middag.  Efter att sett ut genom fönstret blir det en dag både hemma och inomhus det har snöat rejält och då är det ingen höjdare att vara ute och sladda runt i en rullstol. Hoppas jag bara kan få in min post från brevlådan idag, i går kom det ett jättefint Happy Card från Roger Pontare och hans fru Elisabeth det var mycket fint skrivit på kortet, Roger är en mycket trevlig människa jag har vid ett flertal tillfällen haft möjlighet att få prata med Roger i telefon, han är en mycket trevlig och sympatisk människa, denna vecka kom det även ett brev från rallyföraren Tina Thörner. Hon önskade bästa energier till världens bästa Roy. Tina bor numera i Schweitz.

I går hade jag ett trevligt besök utav två före detta arbetskamrater från tiden på Ericssons. Vi satt i flera timmar och pratade gamla minnen. Och jag fick en jätte fin orchide blomma i present. Jag uppskattar när människor jag haft mycket att göra med kommer ihåg mig.  

 Att jag skulle få så ont efter att sladdat in i avspärrarrampen, med Go Karten trodde jag inte det är revbensbågen, som gör så grymt ont så det tar nog lång tid innan jag åter kan glida ner i sättet för ett race igen, tyvärr!

När jag ser ut genom fönstret är det alldeles vitt det är så pass mycket snö att det måste skottas. I dag blir det fortsättning på min bok, en hel del bilder ska skannas in i boken. Nu är vi färdiga med det och resultatet blev jätte bra. 

Jag har haft en så olidlig värk i högersidan sedan jag sladdade in i avbärrarbalkarna med go karten så det är svårt att andas och ligga på sidan. Så nu har jag varit hos läkaren för undersökning det kunde enligt läkaren vara sprickor i något revben eller i revbensbågen. Blir det fortsatt värre med min andning skulle jag höra av mig så inte det blivit skador på lungorna han skrev ut ett recept på lite starkare värktabbletter. Han tyckte det var fantastiskt detta med att jag körde Go KART OCH undrade hur detta var möjligt med enbart en rörlig högersida. Jag förklarade att Go Karting i Majorna låtit bygga om pedalstället på en av Kartarna åt mig efter att dom sett mitt brinnande intresse och hur jag kunde hantera karten med enbart vänster sidan. Efter läkarbesöket hade vi mycket tid över till färdtjänst bussen skulle komma så vi hade tid att handla på Ica Kvantum. Våran buss kom exakt enligt tiden så nu är jag hemma och har tänt upp en brasa för det är genom rått ute så lite extra värme sitter bra .Nu ska jag sitta vid datorn en stund tills min assistent slutar för dagen sen ska jag rulla in och hälsa på kudden i några timmar. Jag återkommer i morgon

I dag mår jag pyton kroppen förvärkt jag var och körde Go KART I GÅR OCH I EN Sladd I en högerkurva sladdade höger bakhjul in i sargen.  och då blir det tvärstopp och eftersom jag sitter i en skålad racingstol pressades jag mot stolens högra ryggsida så min revben  fick ta smällen jag tappade luften så när killarna från depån kom springande kunde jag inte prata för mina lungor var tomma på luft tror jag, men det var inget annat jag skadade men i dag har jag mycket ont vid inandning och vid rörelse med högerarmen. Så det får bli att vila tidigt och kanske se på Dvd för jag är gräsänkling i dag för Susanne är på tantträff,

Vårt första hus köpte vi i början av 70 talet. Jag och Susanne fick möjligheten att lämna en intresseanmälan på att köpa ett nytt radhus på 160 kvadratmeter, på 3 plan.  Som ännu inte var byggda. Byggstart skulle bli ca 1973 för att få ihop den hissnande kontantinsatsen på 26.00 kronor och ytterligare till möbler och tvättmaskin, på den tiden var det 14 dagars lön och timpenningen var inte skyhög. Jag hade en mycket bra timpeng och då pratar vi om ca 12 kronor i timman så att få ihop 26.000 och till möbler och tvättmaskin tog ett tag och fodrade mycket arbete var det som gällde. Lönen fick man oftast i en liten påse i silkespapper, och det var sedlar och mynt med en löneremsa på arbetad tid.

 Väl hemma i vår enrummare satte vi oss vid köksbordet öppnade våra kuvert hällde ut pengarna på köksbordet sorterade till olika inköp såsom mat och sparande någon dag senare gick vi till banken med dessa pengar som sattes in på vårt gemensamma sparkonto till radhuset. Vi körde dit varje dag och följde bygget och stod och drömde och planerade hur vi skulle inreda. Efter att grunden var klar startade uppreglingen av själva huset det var en spännande tid.

På den tiden hade jag en Volvo P 1800 en röd, det var häftigt att köra omkring i en sådan. Tiden närmade sig när huset skulle bli inflyttnings klart. Vi skulle gifta oss den 29-12 1974 samtidigt var inflyttningen beräknad. Susanne var gravid med Patrik, vi åkte till prästgården alldeles i närheten prästen där vars namn var Ahlstrand som jag kände mycket väl eftersom jag varit klasskamrat med hans dotter Kerstin och vi hade haft flera skoldanser och skolparty, där vi pratade med prästen och bestämde att han skulle viga oss i Kållereds kyrka.

 På den tiden arbetade jag som reparatör på Åkerman Grävmaskiner ett arbete jag stormtrivdes med. Jag hade där som första mål att lära mig till resemontör och vara ute och resa mellan Varberg och upp till Svinesund i Bohuslän. Jag kämpade för detta arbete i många år men till slut blev jag uppkallad till min chef som frågade om jag kunde tänka mig att bli resemontör jag tvekade inte en sekund jag hade kunnat skrika ut min glädje ok med detta arbete fick jag hämta ut en ny Volvo 145 som sedan skulle inredas med några skåp och en verktygsutrustning. Jag var överlycklig när dagen kom och jag fick bilnyckeln och bensinkortet, efter flera års kämpande var jag där jag drömt om. Jag hämtade bilen, körde in bilen i verkstaden hos Åkerman lastade in skåp och verktygen min första körning i nya bilen blev till Mölndals sjukhus med Susann.

 Att köra runt ute på fältet innebar ett stort ansvar gentemot kunderna till med grävmaskinerna och arbetsgivaren. Eftersom jag på den tiden var pedant var alltid både bilen och mina verktyg alltid skinnande blanka och jag hade alltid rena och representativa kläder på mig. Jag blev snart mycket omtyckt för både mitt uppträdande och mitt  yrkesmässiga kunnande på den tiden fanns inte några mobiltelefoner så det var bara att ordna allting utan att kunna fråga om hjälp oavsett hur svåra och komplicerade felen än var. Behövdes det telefon då var det att leta upp en telefonkiosk eller ringa på hos någon och fråga om jag kunde få låna telefonen när det gällde telefon automater var detta små uppställda av televerket små krypin med 3 st fönster och en dörr och på golvet ett trägolv myntautomaten skulle matas med antingen 25 öringar 50 öringar eller en kronor  där fanns en nummertavla som liknade en snurra med siffrorna 1 till 0 sifferskivan vreds till önskat nummer  luren hängde i en klyka på sidan av automaten. På detta sätt kommunicerade vi på den tiden.

 Arbete innebar mycket ensamarbete något jag trivdes mycket bra med oftast var det mycket tungt arbete som när det gällde att kanske renovera en motor eller byta växellådor ute på fältet. Och vara rädd för att bli smutsig var det inte tal om jag hade ett handrengöringsmedel med en liten del av ammoniak i att smörja in händerna med detta och samtidigt ta lite sand från marken och gnida runt detta så blev händerna ganska rena. Någon matsal var det aldrig tal om utan antingen åt jag inne i bilen mina medhavda mackor och kaffe eller så satt jag där bak under den öppna bagage luckan regniga dagar blev jag oftast helt genomvåt och efter kanske många timmars arbete ute i både frost och regn och snö. Blev det att köra hem med fullt blås i värmefläkten på bilen ibland var mina händer så frusna att jag nästan gråt men jag älskade mitt arbete jag tog all övertid jag kunde få ofta blev det långa pass det hände att jag kunde arbeta ett helt dygn i sträck och några gånger sov jag där bak i bilen bland verktygen. 

Jag minns en gång när jag varit på ett uppdrag i Karlsborg och hade inga pengar att ta in på ett rum det var sommartid jag svängde in på en camping frågade om jag kunde låna en plats för natten för endast bilen det gick bra utan någon kostnad jag parkerade under ett träd tog fram en medhavd sovsäck la ut lite torktrasor på marken och ovan på dessa min sovsäck sedan kröp jag ner i sovsäcken jag låg så nära bilen att jag såg hela underredet och hade en stund värmen från avgasröret strax somnade jag sov hela natten vaknade frusen och hungrig hoppad jag ur säcken startade upp bilen körde ut för att leta upp ett något kaffe till slut hittade jag ett Esso motorhotell som idag är Statoil. Där gick jag in det var före öppningsdags frågade efter kaffe det fanns inget nybryggt så om ville jag kunde dom servera gårdagens värmekaffe, okej de gick bra bara jag fick kaffe och det var gratis. Sedan bar det av hemåt eftersom jag inte haft några utgifter det senaste dygnet var ju mitt traktamente sparat även att det blev en del pengar på övertiden. Väl tillbaka på verkstaden gjorde jag en avrapportering av det senaste arbetet. Min förman var nöjd och jag åkte hem och åt en välförtjänt middag sedan tillbaka till verkstan för att inhämta nästa arbete antingen ett arbete till samma dag eller dagen efter. På den tiden fanns det inte sådana regler som i dag vi kunde ofta arbeta dygnet runt och var man sov eller åt var upp till mig.  Dagen efter hade min förman ett nytt arbete. Samma dag och det kunde bli ett sent övertidsarbete uppe i Strömstad jag packade in en motorsvets och reservdelar körde iväg till strömstad väl framme vid maskinen som stod vid ett vägarbete mellan Svinesund och strömstad jag inspekterade skadan som var rejäl det var en stor hydraul- cylinder som havererat, och som skulle svetsas ihop ett stort och tungt arbete klockan närmade sig hemdags för maskinisten hade åkte hem. Jag fortsatte arbeta efter några timmar mörknade det plötsligt var det helt svar ute jag fortsatte mitt svetsande hela natten, framåt morgon timmarna började jag plocka ihop maskinen och när sedan maskinisten kom vid sjutiden var maskinen uppstartad och provkörd och jag var mer än trött jag hade inte ätit och druckit kaffe sedan dagen före. När jag sedan körde hem kände jag mig nöjd ännu ett lyckat arbete och en bra intjänad slant på övertid och traktamente väl hemma blev det mat och kaffe sedan ut till verkstaden för avrapportering och avlastning och ett nytt arbete. Det bar av till Tranemo det var ett elektriskt fel på en maskin. Jag åkte dit och ordnade felet på ett par timmar sedan, var jag tillbaka på verkstan igen i dag blev det ingen övertid utan hem och sova i min säng äta och ta en dusch efter att levt ett luffarliv ett par dagar.

 Trots allt älskade jag mitt arbete något som kunde vara svårt ibland eftersom det var svårt att det inte gick att meddela mig hem eftersom jag inte hade mobiltelefon och inte komma i  kontakt med Susanne och tala om att det blev övertid. Ibland kändes inte det bra att bara arbeta över utan att hon visste något jag har ofta tänkt på att om något skulle hänt där ut på fältet när jag stod där ensam i någon skog eller vägbygge och arbetade och inte kunde ringa efter hjälp så hade jag en stor tur genom åren. Men en hel del skador han det bli som klämda fingra brännskador och krossad stor tå o ryggbesvär och några sydda stygn i huvudet och händer.  

Nu stod vårat radhus färdigt det var dags att flytta in samtidigt som vi skulle gifta oss vi hade nu sparat ihop till insatsen och en del nya möbler efter den dagen kom när vi gick till banken gjorde upp husköpet fick nyckeln. Dagen efter vigdes vi i Kållereds kyrka efter vigseln bar i väg till vårt nya hem för första gången det var en kall och snöig december dag vi kom in i det nya huset den lukten av nytt trä och målarfärg och det glömmer jag aldrig. Vi hade dagen före varit och köpt en stor fin brunbetsad dubbelsäng hos Tibegs möbler i Göteborg, den sattes ihop, dagen efter bröllopet var jag ledig för vi skulle köpa möbler till det nya huset vi Åkte till IKEA i Kållered inhandlade något som på den tiden hette Texas skåp det var brunbetsade skåp som skull stå köket vi inhandlade dessa åkte till åkerman lånade en släpvagn hämtade Dessa 3 skåpen hem och monterade ihop dom, sedan åkte vi åter in till Göteborg Tiberg inhandlade en bokhylla en tre och en två sitts soffa i Rött TYG det var av märket Dux vi hade kostat på oss de finaste.

Vi var hundvakt det var Svea som skulle vara hos oss natten 2013 till 14 Nyårsafton 2013-14.  (välkommen 2014 med Jan Malmsjö). Vi firade detta i goda vänners lag. Med våra vänner Marie och Donald det blev en mycket trevlig kväll med god mat och mycket prat det var trevligt vi såg även på tv och hörde Jan Malmsjö nyårstal, han var som vanligt galant.

 Janne är otrolig som med sådan kraft och karisma tar emot det nya året ett stort tack Janne vi drog oss tillbaka framåt natten mycket nöjda med kvällen, mätta och belåtna Svea intog sin plats på sin filt efter att vilat en stund i min säng hon var så trött så huvudet hängde och ögonen stod i kors. Natten förflöt utan några som helst incidenter. Det är tryggt att ha Svea här som ett tjuvlarm hon vaktar oss hela tiden. Hon vaknade samtidigt som mig c a 6.00 helt utvilad och hungrig  strax gick hon med Susanne ut på sin morgonpromenad för att efter uträttat behov hemma igen kunde  vi och Svea inta en perfekt frukost    

Nu är det ett evigt mörker ute det är ett ständigt mörker O regn. Nu blir det en stor väntan på våren och hoppas på att de första månaderna går fort helst utan snö och frost. Kan det möjligen bli en sådan fin varm vinter i år hoppas går ju. Tänk vad smärtfritt det skulle vara i så fall, för den största längtan vid denna tid är nog för de flesta att ljuset och våren ska komma. Nu ska jag ägna mig åt datorn i 2 dagar det blir rättning och planering av min bok jag började med för 3 år sedan. Det är mer arbete än man tänkas kan med en bok. 

 Vi satt här och såg när den fantastiske Jan Malmsjö läste in det nya året 2014. Jag tycker det var en prestation Jan stod där efter att slagit sig så illa vid ett fall att han om det stämmer vad som stod i tidning har Jan en bruten ihop skruvad nacke det märktes ingenting. Jag vet hur det är eftersom jag själv har skador sedan motorcykel olyckan i nacken och vet hur besvärligt detta kan vara det är alltid lika fantastiskt att möta det nya året när Jan tar emot det på sitt fantastiska sätt. I år berörde Jan det meningslösa våldet detta som vi var dag i tidningen läser om. Tyvärr var det en ung kille i Borås som på morgonen vid 5 tiden blev så svårt misshandlad att an nu kämpar för sitt liv vem har rätt att skada en annan människa på detta viset? Och kanske förstöra honom och hans familj för all framtid finns det straff nog för en sådan våldshandling? Oftast läser jag att det blir på sin höjd några timmars samhällstjänst. Vad ska vi göra för att förhindra sådant här? Kom gärna med förslag. Vi tillsammans kanske kan åtminstone förhindra något lite grann.  

 ja då är det nyårsafton. Jag sitter här finklädd och väntar på våra gäster vi är hundvakt Svea är här och ska sova över för husse och matte är ute och ska fira nyår det passar bra för Svea att vara här för vi använder aldrig smällare det har jag inte gjort sedan jag gick i 4 klass när min klasskompis sprängde sönder sina ben med smällare smällarna låg i hans ficka ihop med en tändsticksask och när han sprang gned tänd delen emot plånet på tändstickorna. Plötsligt antändes smällarna och olyckan blev ett faktum han förstörde underkroppen och båda låren. Jag kommer aldrig att glömma när klassen åkte och hälsade på honom på sjukhuset där på salen låg han med  ångest i uttrycket. den lukten av salvor och kompresser glömmer jag aldrig jag tror efter ett antal troligtvis smärtsamma operationer blev han ganska bra återställd trots allt jag kan inte förstå varför inte smällare förbjuds.