Nu har jag haft några dagar när jag varit Dawn jag har inte orkat träna haft svårt att stå upp jag skulle åka med min fru i hennes bil jag som förut med lätthet rullat fram med rullstolen tagit tag i höger dörren dragit mig upp ur rullstolen vänt mig om ett halvt varv och får grep på takets höger sida i takräcket sedan hastig ner med handen hittat ett handtag på insidans överkant tagit tag i detta vänt mig en aning till sakta satt mig ner ibland slagit huvudet i dörrkarmen men oftast har jag klarat detta men nu gick det åt pipan. Jag orkade inte dra mig upp i sättet Susanne kämpade jag försökte på alla sätt men gled hela tiden ner väl inne i bilen var ju mina ben kvar på utsidan då ska det kämpas med att få in dom och det kan vara stora problem eftersom jag inte kan styra benen dom pressar sig okontrollerat framåt med fullkraft ett par djupa andetag kan ibland hjälpa när benen väl är inne har jag trasslat in mig i mattan med skorna tillslut är jag i alla fall på plats då är det bara bältet kvar och det brukar gå bra. Sedan startar vägen hem efter så där 1 timma är vi hemma då ska alltihop göra om fast åt andra hållet även nu är det trögt väl ur bilen ska jag stående landa rätt i rullstolen med häcken men detta var en stor kraftansträngning. Jag tänker vad är det som händer med min kropp har jag tappat allt vad ska till för att bli bättre, jag orkar snart inte mer det känns hopplöst. Úndra om jag ska försöka stå träna mer när jag försöker gå träna med käppen ger sig minna nackskador tillkänna och då blir det mera piller och natten kan bli hemsk med värken. De är då jag tänker är det då värt att träna och sedan få detta bakslag