royikaros.blogg.se

Hej alla min nya vänner. Har aldrig bloggat förut och mitt namn är Roy. Jag kan här göra en kort info om mig själv,jag är född 52,detta är inte "stenåldern"? Jag var ute för en svår motorcykelolycka 1996 med min Honda goldwing, jag körde rakt in i sidan på en bil körd av en "Kärring" som inte stannade vid stopptecken. Jag fick mycket skador som dolda handikapp med en ständigt nackvärk, svårt att röra nacken, skador på några kotor och huvudvärk. Men jag kunde fortfarande gå! Men så år 2002 hände något som skulle förändra hela mitt liv liv jag drabbades av en stroke endast 50 år gammal och blev nu förlamad på min vänstra sida, så nu är jag hjulbent. Här kommer jag skriva av mig om min vardag

Att handla i varuhus

Kategori: Allmänt

Jag är mycket förtjust i att var ute i olika varuhus och handla det finns alltid en assistent med. Varuhuset har hiss och rulltrappor, detta funkar bra att åka rullband både upp och ner det blir i regel att jag bromsar med höger foten och upp står oftast assistenten bakom mig. Inne i mataffären har jag en kundkorg med hjul, dessa går att dra med höger arm när det gäller kundvagnar går det att dra den mindre sorten på höger sida oftast hanterar min assistent denna däremot i kassan vid betalningen kan det ibland uppstå irritation för att jag är ju inte lika snabb som icke hjulbenta det kan ibland komma en och annan sylig kommentar i kön det har även förekommit att någon har tryckt på bakom med sin kundvagn men då tar jag spjärn och trycker tillbaka detta hände rejält ett år vid julhandel för vid sådana högtider tar folk ingen hänsyn det var som när jag skulle hämta en julskinka jag satt böjd in över kyldisken och letade som alla andra efter den bästa skinkan då blev jag bortstött av ett par ”kärringar” hade jag kunnat hade jag slängt en skinka i huvudet på eländet, jag körde istället på hennes fot rejält och träffade hälsenan med mitt fotstöd så det blev nog en haltande jul för ”kärringen” ibland är man bara tvungen att ge igen hon kanske om det fastnade i hennes lilla hjärna kanske nästa gång uppför sig ordentligt och låter den handikappade hitta den bästa skinkan. I det stora hela är människor mycket hjälpsamma men det har även hänt att när jag har åkt in i en hiss och det egentligen inte finns mer plats så kan det komma någon gammal pensionär som ska trycka sig in i hissen och när vi då ska ur hissen blir det som en kil, så när vi ska ut blir man i regel stående i öppningen fast kilad och dörrarna vill stänga och då uppstår en mindre panikångest av medresenären.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: