Hälsa, på min gamla mamma, på äldreboendet
Kategori: Allmänt
Jag åkte i lördags och hälsade på min mamma som nu är 86 år hon bor på ett äldreboende sedan några månader. Hon har haft otur senaste åren först fick hon en pacemaker inopererad sedan körde hon omkull med cykeln och skadade sin axel och blev liggande ett tag på sjukhus och byt ut leden. Sedan ramlade hon hemma i sin källare och bröt lårbenet och detta blev mer komplicerat det blev en tid på sjukhus med mycket rehabilitering. Hon lärde sig så småningom att gå igen tills nästa sak inträffade hon ramlade inne i sin lägenhet skadade det andra lårbenet och blev åter liggande på sjukhuset. Och efter rehabilitering och träning kunde hon gå ganska hjälpligt så hände nästa sak hon fastnade med armen i sin rullstol och spräckte benet i underarmen så var det åter på sjukhuset och armen blev även nu hopspikad. Nu flyttade hon till ett äldreboende och är nu så svag att hon inte längre orkar köra sin rullstol. Hon har verkligen senare tid åldrats och blivit svag denna människa som så ofta gick riktiga långpromenader cyklade dagligen det var ständigt full fart men nu fanns det mycket lite kvar svag röst eftersom det tydligen sitter någon tumör på stämbanden det hörs knappt vad hon säger. Att bli gammal verkar inte vara vad man tänkt sig att behöva bli så svag och orkeslös. Då känns det som att är det någon mening att sträva på det är ungefär som att sova äta skita sova.
